Funhouse

Imorgon bär det av till Globen, Stockholm för att se PINK!!!! Jag fick det som present när jag fyllde år och åker med min kusin och en tjej till. Det ska bli riktigt roligt, jag älskar PINK, hennes musik och framförallt hennes attityd. Jag ska ta med mig en del av hennes jävlar anamma hem och tuffa till mig lite tänkte jag!

Tack för fina kommenatare till mitt inlägg om flickan med svavelstickorna! Jag avskyr att känna mig sådär ensam, ledsen  och svart, svart, svart i sinnet….Nu tror jag att jag kan skylla en hel del på mina hormoner, jag är mer känslosam än vanligt! Sedan blev inte helgen alls som det var planerat. Mamma fyller jämnt imorgon och skulle ha hem och syskon med familjer (de som nu har det…) på mat, vin och kalas. Jag hade tänkt sova kvar hos mamma och fortsätta ”knyta an” med henne. Synd nog så har hon åkt på influensan så det blev inställt! Som tur är så är hon på bättringsvägen nu i alla fall. Så på lördagen så åkte jag hem till exet och tog en fika. Han som jag dumpat 2 gånger på mindre än ett halvår. Ja, just han. Han känns fortfarande som ett varmt, skönt täcke och jag hade fullt sjå att inte bara luta mig mot honom, andas in hans dofter och bli liggande i hans famn i soffan. Han har en ny kvinna, träffade henne en vecka efter att jag gjorde slut….Jag var tydligen väldigt lätt att byta ut. Nej, jag vill inte ha honom tillbaka igen, men hade han varit singel så hade jag lätt kunnat dra nytta av det och tanka värme och närhet i mitt numera helt tomma förråd för sådan färskvara. Istället åkte jag hem. Fick sen besök av en tjej som jag lärde känna på adoptionskursen förra hösten. Hon ville prata och ha info om hur det var när jag gjorde mina IVF:er i Danmark förra året. Hon är 33 år och ska troligen göra något försök till våren. Vi satt och pratade och drack the och så säger hon precis vad jag känner. Att folk säger till henne att hon har det så bra som inte har några barn, vilket spännande liv hon måste ha med mycket party party. (Det stämmer inte in på mig…) Men hon sa att hon blir så matt. För livet utan barn är så tomt och innehållslöst! Precis som jag känner!  Det fattas en så stor bit och det är inte roligt eller ens möjligt att planera framåt., inte med glädje i alla fall. För utan barn vill man ju inte leva. Hur ska man kunna planera tex. semestrar till sommaren när allt, precis allt känns oviktigt och som ett icke-liv. Livet utan barn. Icke-liv. Man försöker fylla det med olika saker, men det är så oviktiga saker och vetskapen därom är jobbig och smärtsam.

Igår var det dessutom fars dag. Ännu en familjedag som jag inte har möjlighet att fira. Tänkte mycket på min pappa som jag inte har haft någon kontakt med på ca 6 år och dessförinnan väldigt sporadiskt sedan 1995.  Så det har varit en tung och känslosam helg  fast jag inte varit helt ensam…..Sen pratade jag med mormor igår, fina, fina mormor. Jag började att gråta när vi pratade och hon blir så ledsen för min skull och för den börda hon tycker att jag bär.  Jag önskar så att hon ska få se mig uppnå min starkaste önskan och träffa det barn jag så hett önskar mig!!

80 min yoga igår och en timme bodybalance idag. Det gör gott i själen för mig.

Shabby

Jag har roat mig med att shabby chica till en gammal IKEA lampa. Tidigare var den i svart, elektrisk och med små lampskärmar. Nu ahr jag målat den med V-slip och lindat lakanstrasor runt den, ja ni ser väl…..Har gjort små hängen av prismor och pärlor och satt i stearinljus i lamphållarna. Ev så ska jag linda på några pärlor här och där med hjälp av fiskelina, men det har jag inte bestämt mig för än. Visst blev den rätt så fin?

Flickan med svavelstickorna

Precis så kände jag mig ikväll.  Tog en kvällspromenad, gick omkring i området,  tittade in i alla fönstren som lyste så mysigt och inbjudande. Jag skymtade glada människor på parmiddagar, familjemiddagar och allt vad det kan ha varit i det varma skenet av samvaro. I mina ögonlock brände det och sen gick jag bara hem igen. Ensam.

Svar

Jodå, idag kom det. Väldigt kortfattat, men ändå. Ja, mitt VUL var OK och det går bra för donatorn. Imorgon ska jag börja med Progynon x3. Och mitt svar på Östradiolprovet ringde dr. Gyn om imorse. Värdet var 20 och det är tydligen riktigt lågt, som det ska vara när man är nedreglerad. Gott nog. Fastfick jag önska så skulle dr. Fertilitet ha kunnat skriva ett liiiite längre mejl. Kanske talat om hur många äggblåsor donatorn har på gång. Men det är bara att tåla sig….i några veckor till. Ikväll kommer min medresenär hit. Vi ska knäcka min champagneflaska för att önska oss god tur och laga creme ninon. Tydligen ska det passa fantastiskt ihop med skumpa. Tror jag ska börja med att bjuda henne på fjolårets glögg, för blir det som jag vill så kommer jag inte dricka mera glögg med alkohol i år=)

Nä nu

börjar jag bli otålig!!! Svara på mitt mejl då dr. Fertilitet!!

Women´s balance

De som känner mig någorlunda vet att jag är torsk på the. Inte svart, det är för beskt enligt min smak, men gröna, röda och Yogi-theer älskar jag. Jag utfärdade the-köparförbud till mig själv förra veckan när jag konstaterade att jag hade över 20 olika theer i mitt skafferi. I förrgår glömde jag bort det och köpte ett nytt yogi the på hälsokosten. Yogi te Women´s balance speciellt för kvinnor för att stötta kvinnors cykliska natur och hormonbalans. Innehåller bland annat hallonblad, som traditionellt använts för att stärka fertiliteten hos både män och kvinnor, lakrits, kanel, timjan lavendel med flera örter bildar en skön, balanserande blandning. Mina favoriter sedan tidigare är Sweet Chai, Licorice och Classic bland Yogi-theerna. Nu hamnar den här sorten på delad första plats med Sweet Chai! Är det förresten någon som provat deras Sweet Chili-the? Fördelarna med Yogi-theerna är ju bl.a att det inte innehåller tein då de bara består av olika kryddor. Rekommenderas varmt!! Gärna framför en tänd kamin=) PS. Bodybalancen var SÅ skön….

Nedreglerad?

Imorse var det dags för 1:a VUL:et hos dr. Gyn som jag går hos för min endometrios åxå. Slemhinnan var 3,5 mm och jag hade sammanlagt 5 små folliklar på några mm/styck. Har mejlat resultatet till dr. Fertilitet i Estland och hoppas att han ska vara nöjd med det resultatet. Tog ett Östradiol-prov åxå, men det analyseras i en annan stad och jag får svar på det tidigast på fredag eftermiddag.  Svettningarna kommer i attacker och när jag kom fram till extrajobbet efter undersökningen så trodde jag att jag höll på att smälta. Väldigt ovant för mig som i vanliga fall är väldigt frusen och sover med dubbla täcken och flanellpyjamas=)

Nu väntar jag på svägerskan som ska komma hit på en fika efter jobbet. Ska bli kul, vi har inte setts på ett tag nu. Ikväll ska jag på bodybalance, första träningspasset efter vedolyckan. Det har bara blivit promenader sedan dess och nu kliar det i kroppen av lust att få röra på mig ordentligt!

Hett….

Fick en fråga häromdagen om jag märkt av  Zoladexinjektionen något? Förutom att jag kände mig allmänt svag och emlig de första dagarna så har jag inte märkt så mycket. Har tänkt att det kanske blev något fel vid injektionen så att implantatet stannade i sprutspetsen….Nu tvivlar jag inte så mycket på det längre. Har fått riktiga svettningar och heta vallningar som det kallas. Inatt trodde jag att jag skulle flyta bort och idag kommer värmen och går med jämna mellanrum, precis som huvudvärken. Och så fick jag mens imorse och imorgon bitti ska jag på VUL och provtagning för att se om jag är nedreglerad. Hoppas nu det….så det inte strular till sig. Förutom jacket i pannan så är jag nu åxå innehavare av ett präktigt rödlila blåöga. Det var väntat, men blir ju inte snyggare för det. Sminkar över lite, men det är inte så lätt att dölja. Har hållit mig från gymmet i alla fall och tar ytterligare en vilodag därifrån idag och tar en promenad om ett tag istället. Förresten så ska yoga-positionen hunden vara bra mot värmevallningar så kanske blir det ett yogapass här hemma ikväll.

Förresten så klippte vännen D lugg på mig igår…..det är väldigt ovant och känns konstigt. Jag tror att jag passar i det, men har lite svårt att bestämma mig.  Beslutsångest som vanligt….

Änglavakt

Kan inte kalla det annat än änglavakt….Var ute i vedboden och klyvde upp ved som är för grov för min kamin. Har fått låna en vedklyv och vill göra undan innan det blir för kallt ute. Sista vedklabben i klyven och sen skulle jag gå in och ta en dusch och en kopp kaffe för att värma mig. Ni som har klyvt ved någon gång vet att det kan kärva och sega och sen plötsligt….POFF så far vedkubben isär. Så gjorde åxå den här och ena delen träffade mig rakt i pannan med en rejäl smäll! Kände direkt att det här var INTE bra och tog mig mot pannan samtidigt som blodet började rinna ner mellan ögonen. In i huset, blodet rann och droppade en fin snitslad bana inne….passande på halloween kanske? Insåg att jag inte kunde lappa ihop det själv och eftersom jag inte fick tag på någon vän så körde jag själv till jourmottagningen som ligger uppe på mitt jobb. Kände mig yr och det bultade ordentligt i pannan. På väg dit insåg jag hur illa det kunde ha gått om vedträt hade träffa ett par centimeter ner….mitt i ögat. Såg min Estlandsresa gå upp i intet för mitt inre….vilken otrolig TUR jag hade ändå!! Ännu mer tur att det gick bra att limma ihop och jag slapp sy som jag själv misstänkt.  Lipade lite uppe på sjukan, kände mig eländig och kan ju skylla på hormonerna nu åxå. Nu har jag en bula i pannan som nog är den präktigaste jag sett på väldigt länge, bultande huvudvärk och känner mig allmänt lite sisådär. Ska till jobbet om 2½ timme och det får lov att gå. Har inte råd eller ro att vara hemma sista natten före långledigheten.  Tog just sista p-pillret….ännu en dag närmare min otroligt, viktiga resa!!

Det femhundrade inlägget

Jag har gått och dragit på det….hade tänkt mig att det 500:e inlägget skulle vara ett positivt inlägg som sprudlar av, om än inte glädje, så åtminstone av ogrumlat hopp! Därför har det dröjt…jag är i en svacka kan man väl säga. Mycket tankar som far runt i huvudet på mig och känslorna åker bergochdalbana. 

Jag är livrädd för att kommande ET ska misslyckas, jag vet ärligt talat inte om jag pallar med ett fett minus igen.

Idag kom i alla fall mamma hit på eftermiddagen. Hon hörde av sig för några dagar sedan och kollade om jag skulle vara hemma och jag har både sett fram emot det och gruvat mig.  Det blev en bra eftermiddag i alla fall och jag tror att jag fick henne att förstå lite till om min situation. Jag sa rätt ut att jag känner mig oerhört ensam i det jag går igenom. Hon fick läsa igenom min hemutredning och efter det så grinade vi en skvätt både hon och jag. Jag vet i alla fall var jag har min lättrördhet ifrån…..Hon sa sen att hon tyckte det var svårt att veta hur mycket hon skulle våga fråga om allt och jag svarade då att är det saker jag inte vill prata om så talar jag i så fall om det. Jag hoppas så att vi kan komma lite närmare varann, min familj är ändå decimerad och inte alls så stor och bullrande som jag alltid drömt om….Nästa helg ska vi fira hennes 60-årsdag och troligen sover jag kvar hos henne då och det kan vara ännu ett stapplande steg mot varann. Min mamma är en jättefin människa, världens snällaste, men när det kommer till känsliga saker så har vi otroligt svårt att mötas och prata med varandra….tyvärr, tyvärr, skulle önska mig en mycket närmre relation med henne än vad jag har idag. Och visst, jag inser mycket väl att det inte bara hon som bör ändra på sig i vissa avseenden…jag har en stor del i det åxå. Jag har en förmåga att sätta upp en tvär fasad det vet jag…det är mitt skydd mot allt som gör ont här i världen. Min 60-årspresent till mamma blir i alla fall bl. a en upplevelse som vi ska göra  tillsammans….

Det är 3 dygn sedan jag fick Zoladex-injektionen och jag är väldigt taxam för stick-hjälpen. Jag hade inte klarat att sticka den feta nålen i min egen mage! Jag har mått lite konstigt  de sista dagarna. Inget jag exakt kan sätta fingret på….men lite allmänt klen och svag, hastigt uppblossande värmeslag (hos mig som annars är frusen som bara den…), en konstig huvudvärk, mer sömnrubbad än vanligt….ja, allmänna klensymtom bara. Vet inte om det beror på sprutan eller kortisonet eller på något helt annat. Ev är det min hypokondri som spelar mig ett spratt, vad vet jag. På lördag tar jag sista p-pillret och nästa torsdag ska jag på VUL och även ta ett estradiol-test för att se om jag är nedreglerad. Det står på min att-göra-lista….

Förresten så vill gym-killen träffas och fika….märker ett  litet intresse från honom, men törs nog inte ta reda på så mycket mer om det. Känns inte som läge för det nu, men lite kul är det att ha någon fin att titta på ibland och  rätt som det är så blippar det till på facebook och då är det han som bara undrar hur det är? Han skulle bara veta han…