Negativt. Inget embryo bor i mig.
Det börjar att närma sig…
Dags att åka till lab och ta provet! Jag är såklart jättenervös och igår fick min medresenär sitt besked. Negativt=( Min orosklump i magen växte när jag fick reda på det och jag är så himla ledsen för hennes skull. Jag vet redan att om jag får samma besked så kommer fallet att bli så jäkla hårt. Men än så länge så hoppas jag och inget blod i sikte ännu….Pytte och Bus, är ni kvar där inne?
Tusen tack alla fina där ute! Ni som läser, kommenterar och uppenbarligen bryr er! Ni är guld värda!!
RD 11
Ruvardag 11 och testdag enl dr. Estland. Min medresenär har testat idag och får sitt svar ikväll…Jag tar mitt test imorgon eftermiddag OM jag inte fått mens innan och sen svaret på onsdag. Sen ska vi höras på onsdag kväll….om inte hon ringer mig innan. Jag önskar att jag planerat den här veckan bättre. Den är fullproppad med arbete, möte, utbildning, julbord, läkarbesök…..och sen mer arbete. Hade jag varit smart och tänkt efter mer så hade jag lagt in om ledighet den här veckan istället för förra veckan. Som vanligt så är det enkelt att vara efterklok. Nu är det bara att gilla läget och hoppas på det bästa. Det molar i magen och jag är LIVRÄDD att det är mens på gång. Snälla, snälla låt mig slippa blodet…Låt det vara min tur den här gången, snälla…
Har pratat med bästa vännen i Frankrike idag. Fått ynkat ur mig oro, ledsenhet, hopp och alla känslor som virvlar runt i mig. Hon har som vanligt lyssnat och varit det bästa stöd någon människa kan önska sig. Hon är inte min syster av blodet, men syster i själen. Hennes barn kallar mig moster och om 1½ vecka kommer de hem och då hoppas jag att vi har anledning att fira och gråta….av glädje!
Nu ska jag åka och hämta mina bortglömda glasögon på extrajobbet och efter det så blir det Bodybalance, dusch, mat och så raka vägen till jobbet. 
På tisdag…tror jag…
…att jag går iväg och tar blodprovet för HCG. OM jag nu gud förbjude inte fått mens innan dess…..Det förändrar ju inget att ta provet någon dag senare, mer än att jag får leva i ovisshet under mina 3 jobbnätter som snart börjar. Ta provet på tisdag eftermiddag och så ringa om svaret på onsdag när jag vaknar runt lunch ungefär. Ja, jag tror att jag gör så…..MEN jag kan ångra mig, det vet man aldrig. Känner mig som en uppsvullen liten gris och är sugen på det mesta onyttiga jag kan komma att tänka på. Säkert en kombo av oro, mat och att jag inte tränat underhela veckan. Planen är att gå på bodybalance imorgon kväll före jobbet….MEn jag kan ångra mig, det vet man aldrig=)
”Fiat voluntas tua” (- Ske din vilja)
Uppåner, neråupp
Det är tvära kast. Inte vet jag om jag kan kalla det humörsvängningar precis, men det är nära till tårar idag. Pratade med mamma och grinade en skvätt, kände mig så förtvivlat ledsen och orolig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till om det blir minus till veckan. Vill inte ta ut elände i förskott, men det är väldigt svårt att vara odelat positiv just nu. Sen på eftermiddagen så var jag och träffade adoptionsfolket och då fick jag mig flera glada skratt, gapskratt och det behövdes verkligen! Ikväll ska jag hem till svägerskani ch äta med henne och stora brorsdöttrarna och sen ska vi på bio och se ”Luftslottet som sprängdes”. Det blir sena föreställningen och sen är det bara hem och lägga sig igen. Så har ännu en dag gått. Ruvardag 9 kan då läggas till handlingarna och en dag närmare visshet….Och inte har jag bestämt vilken dag jag ska testet heller. Enl dr. Estland så ska jag ta det på måndag, men jag jobbar söndag, måndag och tisdag natt och helt ärligt så tror jag inte att jag kommer kunna ta mig samman och gå och jobba om det blir ett negativt besked. Och skulle jag ha den ofattbara lyckan att det är positivt så blir det åxå stora problem att fokusera på jobbet och att inte säga något till den kollegan jag jobbar med. Jag kommer behöva tid att smälta beskedet vilket det än blir. Pytte och Bus…väx i mig!
Ni håller väl tummen fortfarande? 
PS. De har under veckan fått både choklad, B&J och pepparkakor!!
Anobody there?
Jag är öm i tuttarna. Fast jag klämmer på dem stup i ett så det är nog därför…..
I ovisshetens tecken så spelar jag en låt för min Pytte och min Bus. Den här är för er mina små älskade…: http://www.youtube.com/watch?v=hkrdXGLkQtg
Outhärdligt!!!
Jag blir galen av denna ovisshet!!! Har inga symtom heller och känner mig grinfärdig bara av blotta tanken att Pytte och Bus ska ha flyttat ut=( Låt mig må illa, få ömma bröst och stickningar i livmodern! En urinvägsinfektion skulle åxå gå bra….GE MIG SYMTOM FÖR GUDS SKULL!!! Igår var jag jättetrött på eftermiddagen, men vem blir inte det av extremt gråväder? Fast forward please!!!
Molande
Det molar lätt i magen och bak mot ryggen sedan igår. Lite mindre idag och jag vet inte om jag ska tolka det som ett dåligt eller bra tecken? Jag har känt mig lite som en befruktad jungfru Maria över helgen, men går imorse när jag gick upp så kändes det bara tomt på något vis… Har tagit åt mig några extrapass på mitt gamla jobb och har varit där idag. Skönt att ha tankarna på annat ett tag, hemma tänker jag i stort sett hela tiden på mina små….är de kvar därinne eller är det redan kört? Pytte och Bus…fäst!!! Och väx!!! Jag är inte bra på att vänta och leva i ovisshet, så är det bara…..Ska snart ta mig en vaggis och kolla på Desperate Housewifes…jag är så lättroad nuförtiden=)
Hemma-Tallin-Tartu-Hemma
Strax före fyra i tisdags morse så satt vi på tåget mot Arlanda. Vi fick leta på en buss direkt för att ordna tillfälligt pass hos polisen till min medresenär och som tur var så gick det på nolltid. Sen frukost och efter det ombord på planet. Buss från flygplatsen in till Tallin och sen en kort promenad till hotellet som ligger väldigft centralt. Vi var bra spaka när vi kom upp på rummet och slocknade i varsin säng i några timmar. Sen promenerade vi i gamla stan, tog en kaffe på ett fik och sen middag på restaurang. Somnade tidigt och sov som en stock hela natten.
Onsdagen tog vi det lugnt på morgonen och framåt 11 så strosade vi mot busstationen där bussen mot Tartu går ifrån. Det tog 25 minuter att gå och sen så var det shopping på schemat. Vi gjorde Stockmann, Baujamaja och allt vad de hette. H är skofreak och jag lovar att vi var in i varenda skoaffär som vi såg=) Jag köpte en parfym, lite julgranspynt i fattigmanssilver och lite annat smått. Middag på kvällen på italienska Vapiano, en ljuvlig ruccola-ravioli och förhoppningsvis sista glaset vin på ett år eller så!
Bussen till Tartu tog ca 2½ timme och jag småslumrade hela vägen. Grått och lite regnigt väder, men skönt och ganska varmt i luften. Bussen stannad eprecis vid hotellet och vi hann med en snabblunch innan vi tog taxi till Elite Clinic och dr. Sôritsa. Kliniken låg ett lite finare kvarter strax utanför stan, taxi dit kostade ca 80 EKK. Ett vitt stort hus med fin uppfart och Kliinik elite i guldbokstäver ovanför dörren. Entrén pampig med marmorliknande golv och en trappa upp en stor hall med npgra stolar vid ett bord vid fönstret där vi fick sitta och vänta. Klockan ett kom dr. Sôritsa och hämtade oss. En man i kanske 50-55-årsåldern som liknade en mer välkammad och äldre variant av Borat! Inget jag tänkte på då, men H kommenterade det senare och visst var det honom han liknade. Vi fick en varsin bunt med papper som skulle läsas och skrivas under och efter så gick han igenom lite snabbt och undrade om det var något vi funderade på. Jag fick vänta på min tur i väntrummet och kände mig ganska rastlös, pirrig och GLAD.
Själva ET var en upplevelse i sig! Gynstolen fälldes bakåt och jag blev tillsagd att hålla i mig i två handtag. Jag lovar att de behövdes, jag låg ganska kraftigt bakåtlutad i gynställning! Sen tyckte han att jag skulle slappna av eftersom jag: ”You´r upsetting your embryos if you don´t relax”! Jag kände inget av själva överföringen, men såg på ultraljudsskärmen de små…som små risgryn! Jag bad om en bild och det fick jag! Inget de brukar göra, men han förstod mig! Sen…..fick jag ligga kvar uppochner med benen i vädret medan han skrev vidare ordinationer och annat på datorn. Jag var nästan övertygad om att det måste vara ett skämt! Kollade efter kameror i taket och hade lite svårt att hålla mig för skratt!!! Vilken syn det måste ha varit! Inget man skulle velat se på Youtube precis=) Jag pratade ett tag med doktorn efteråt, om kliniken, om att det inte var tillåtet i Sverige för ensamstående kvinnor mm. Fick veta att det kommit över 1000 barn sedan kliniken öppnade 1995 och på väggen satt det massor med bilder på barn, tvillingar och några trillingar! Jag gillade doktorn även om han kanske inte är typen man skämtar med, men jag tycker att han tinade upp en del och jag fick både leenden och förståelse under vårat samtal. 
Mina små embryon går under arbetsnamnen Pytte och Bus! Det ena hade 8 celler (1-2) och det andra 7 celler (1-2) och var båda av toppkvalitet enl dr. Sôritsa. ET skedde på dag 3 efter äggplocket från donatorn. Den 7/12 ska jag ta blodprov för HCG och fram till dess kan jag inget annat än att sköta om mig själv, hålla tummen och be en bön! Fäst och väx mina små älsklingar!
Efter ET tog vi taxi raka vägen till Chocolateri Pierre där vi firade med Kaffe Latte och en stor bit chokladtårta ”Marc de Champagne”! Väldigt gott och väldigt mäktigt! Och jag hoppas att Pytte och Bus uppskattade det lika mycket som jag gjorde!
Resten av torsdagen strosade vi mest runt, lite mer shopping och på kvällen en jättegod middag på Moko i gamla stan. En ganska nyöppnad restaurang med väldigt spännande rätter på menyn och bra priser. På kvällen i sängen tittade jag på en jättebra film som jag laddat in i mobilen. Den heter ”Berätta inte för någon” och jag kan verkligen rekommendera den! Jag tittade inte på klockan en enda gång under natten och det är väldigt olikt mig!
På fredagen såg vi oss runt lite mer i stan och jag handlade några mer pynt i fattigmanssilver och en supersöt liten röd elefant. Trumpet heter den och jag hoppashoppashoppas kunna ge den till mitt barn/mina barn nästa sommar! Tog en ansiktsbehandling på eftermiddagen och sen taxi till Tartus flygplats. Väl framme trodde vi att vi var lurade av chauffören, men flygplatsen är helt ny och liknar mest en byggarbetsplats än så länge. Propellerplan till Arlanda, ett par timmars väntan där och sen tåget hem igen. Hemma! Allt känns väldigt overkligt på något vis, även fast jag mer eller mindre hela tiden känner mig medveten om att jag ruvar på en skatt! Analyserar drag i livmodern, funderar på OM jag kommer att känna OM det fäster? Tar mina mediciner och försöker tänka positiva och glada tankar. Än så länge går det bra! Igår snosade jag på bäbisen som föddes på min 40-årsdag i somras och idag har jag tankat kärlek och energi av lillebrors guldklimpar! Vi har bakat pepparkakor och busat, kramats och fnissat. Jag älskar de små liven och hoppas så att jag kan ge dem kusin-er till sommaren! Vågar man hoppas?
Psst…..
För 26 timmar sedan flyttade Pytte och Bus in i mig! Jag matade dem omedelbart med chokladtarta sa att de ska vilja stanna kvar…..i sisadar 9 manader!
